Profiler_2019-arkiv - Halländsk Matkultur
Lisa Lemke

Lisa Lemke

Lisa Lemke

Allt Lisa vill ha finns på Skrea Backe

När du närmar dig Lisa Lemke så är det som att du kommer in i hennes kraftfält. Och på tal om just fält. Vi hittar Lisa mellan fält där det finns spannmål, grönt gräs och djur. I Falkenbergs södra böljande odlingslandskap, på hennes älskade Skrea Backe.

”Mitt liv utgår från min prästgård där jag har min studio, min hemmapizzeria Prostens Pizza, och vår nya pasta-restaurang Skrea Matbruk. Allt jag har, och allt jag vill ha, finns här. Här kan jag ha det jag drivs av – ett riktigt gott liv!”

Det känns inte som att Lisa tog sig till sin Backe. Det känns som att den kallade på henne. Plötsligt en dag var hon bara där.

”Och jag försöker göra ÄNNU mer hemifrån”, levande Lisa ler stort och gestikulerar yvigt. Hon är en färgglad frisk fläkt med vaken blick.

Här får du vara dig själv, bland andra, och om du vill även för dig själv. Halland är ett Sverige i miniatyr, vi har nära till allt geografiskt. Och vi har nära till varandra, människor emellan!

Lisa och maken Marcus skapade den pizzeria de själva ville besöka. I sitt uthus. Och att ha många ”järn i elden” är karaktäristiskt för fru Lemke. Passande nog. Med tanke på att familjen brinner för sin vedugn där de bakar pizzor i Romersk stil, tunna med knapriga kanter som i dåtidens Italien fungerade som ett substitut till en tallrik.

FOTO: MARTIN JOHANSSON FALO

Det de gör här är att med hjälp av mat och dryck, och att överträffa i bemötande, kan få gäster att plötsligt befinna sig på en bättre plats än vad de var alldeles nyss. Ett skönt och avslappnat ställe, som kallas Lisas vardag.

”Här kan vi verkligen ta hand om våra gäster, och om varandra”, och hon myser när hon yppar det.

SVT-satsningen Timjan, tupp & tårta, där Lisa är frontfigur i att lära ut modern hemkunskap för vuxna, spelas in i detta kreativa paradis. En ljusgult putsad prästgård som inrymmer makarna Lemke Nordgren, och kidsen Lilly och Hjalmar. Här bor även någon som lystrar till Stilton, familjens lurviga hund. Och någon som knappast lystrar till något alls men heter Svecia. Katten. Och såklart mängder av kacklande höns!

Jag önskar verkligen att mina barn redan från barndomen kommer förstå hur saker hänger ihop, som att vår granne har kor och att från dem får vi mjölk. Vi har lamm i trädgården och ett av dem kommer att slaktas i höst, för så går det till om vi äter på det sätt som vi bestämt oss för att äta.

Lisa gläds åt tanken att här i Halland har våra grannar grönsaksodlarna en mycket längre säsong än vad de har på platser längre norrut i landet. Här kan jorden brukas, så som vi brukat göra i generationer.
”Att dra upp en morot ur marken, så gott! Moroten för mig är mångfald. Kärv i steniga och sandiga åkrar. Eller superextravagant i alla dess färger och former. Så smakberoende beroende på vilken jord den är odlad i. Allt detta, i en enkel morot”, säger Lisa drömmande.

FOTO: MAGNUS KARLSSON

Vill du uppleva Lisas Halland så gör du en hel resa hit.
”Börja med en frukost på Borgmästargården, åk till gårdsbutiker, greppa en pizza på Lilla Napoli till lunch och sedan käkar du middag på låt säga Köket. Här är vi inte konkurrenter. Vi är kollegor även företagarna emellan. Konkullegor!”

Känslan av att alla i Falkenberg är en enda stor matfamilj, och att allt blir bäst när det görs tillsammans, förstärks när du pratar med Lisa.

När hon lämnar sin Backe är det annars gärna för att bege sig till en annan backe. En olivbacke i Umbrien.

”Det vilar ett blått dis över den italienska platsen, precis som det kan göra runt vårt hus. Som en mjuk filt, ett filter. Där nere skördar vi oliver. Och sedan gör vi olivolja som vi säljer. Säljer vart? Hemma på pizzerian. På Skrea Backe såklart!”

  RINA RATELL

John Taylor

John Taylor

John Taylor

Tjolöh0lms trädgård är Johns Happy Place

I scouterna lärde han sig att man ska göra en god gärning om dagen. Men även om han gör det så säger han att han inte kan imponera på sig själv. Och han har mängder av gärningar igång.

”Jag har blivit cideräppelbonde! Importerat 1400 cideräppelträd från England, har dem på en hektar mark i Skåne. Vi har en spännande produkt nästa vår.” Efter en konstpaus säger han:

Man ska inte sitta på rumpan. Man ska vara på en åker. Eller ligga i trädgårdslandet. Trädgård är harmlöst, det är ett happy place, mest positivt.

Det slinker in lite engelska uttryck här och var. Inte som från någon som sett mycket på engelska tv-serier. Utan någon som är uppvuxen i trädgårdslandet England.

”Kom hit och gör oss mer brittiska” sa Tjolöholm till John för två år sedan. Och så fick det bli.

FOTO: SARA BRODÉN

John sade upp sig från Slottsträdgården i Malmö, och numera tror malmöiterna att Mr Taylor bebor självaste Tjolöholms slott! Sanningen är att John inte blivit slottsherre, men dock en älskad deltidshallänning. Tjolöholm, denna mäktiga Art and Crafts-anläggning. Ett slott i engelsk tudorstil. Med en konstnärlig ledare i enastående trivsam stil.

”Det finns en enda växt jag inte tycker om, Spikklubba! Har mått så illa av den doften!” utbrister John. ”Fast som växt har jag respekt för den”, tillägger han.

Berättelsen är ivrig och sansad samtidigt. Faktaspäckad och finurlig.

John sitter med skisser runt sig. Rutigt papper. Han håller på att rita en rosenträdgård. Mängder av franska blomnamn. Vilka uttalas med bravur av denne man som inte drar sig för att trädgårdsguida för franska grupper. På franska.

Varenda sak som vi gör ska vara så vacker som möjligt, så länge som möjligt. Med de resurserna vi har. Det är en ständig drivkraft.

Att jobba med trädgård är ett kall, varm jord mellan fingrarna. För tillfället håller han på med det han benämner som ”Sveriges lätt största trädgårdsprojekt just nu.” Att vid slottet återskapa den förlorade köksträdgården. ”Tjolöholm är fullt av överraskningar, här vill vi att gästerna ska få massvis av idéer!”

Slottsparken sträcker sig ner till havet, och även utan båt tycks John vara en person som tar livet med ro. Verkar se sådär tryggt på livet som enbart specialister kan göra. Rösten är lugn, tanken är snabb och blicken pigg. 

På Tjolöholm är John en guidande hjälpande hand. Det är vad en konstnärlig ledare gör. Och han är kunnig som ett levande uppslagsverk. Han är även din trädgårdskompis i tv-rutan för dig som i mängder av sköna säsonger haft lyckan att sitta bänkad framför ”Trädgårdstider”. Och handla om hälsa ska det göra i kommande säsong, som nu är i full inspelnings-gång.

För övrigt är John Taylor och tv-kollegan Tareq Taylor inte släkt. ”Vi har bara samma efternamn”, skrattar John. ”Men däremot är jag nummer 8 i en syskonskara av 9. Och nu är jag svensk medborgare! Det är det inte många som vet!”

Fotbollsintresset är stort och egna kolonilotten där hemmavid likaså. 370 kvadratmeter. Den sistnämnda alltså.

Som man bäddar får man ligga, som man sår får man skörda.

  RINA RATELL

Marina Evertsson

Marina Evertsson

Marina

drömmar om sitt Strömma

Året hette 2012 när Marina började skänka sitt enorma engagemang till det som då var ödegården Strömma Kvarn. Orenoverade kåkar, mängder av charm och ännu mera jobb. Hon såg redan då en förtrollad plats framför sig. Mycket mod, magi & målmedvetenhet. Mycket Marina. 

Hon måste alltid varit lika vild och vacker. Plirande ögonen under lintottsluggen. Alert. Stark. Som en urkraft. Så självklar. Äkta. Hon utgår från det hon har runt sig och gör något utmärkt av det. Och har hon det inte runt sig så kommer det till henne, lite som av en händelse.

Så ser hon den händelsen. Med öppna spjäll ser hon chanser. Och tar dem.

Nu befinner jag mig på en gård, mitt Strömma Farmlodge, som myllrar av sociala ytor såsom café, B&B, butiker och restaurang. För alla stora drömmar som hela tiden dröms, de stannar aldrig i mig som drömmar. I mig existerar inte ”tänk om jag skulle”, då är jag redan på gång att slutföra tanken jag nyss tänkte. !

Mitt driv är nyskapandet. Att förverkliga. Och att ständigt utveckla allt jag gör. Nya ideér kommer till mig hela tiden, hjärnan vilar aldrig. Här har jag byggt upp en värld, så som jag vill att världen ska se ut. Och i den går jag runt med besökarens ögon påkopplade. Bara jag vet hur jag vill att våra gäster ska känna när de är här. Och jag vill att de verkligen ska KÄNNA. Harmoni och förälskelse!”

Marina har utökat sin verksamhet i rasande takt för att kunna möta besökarnas längtan till hennes Strömma. Och om det inte hade växt i den farten hade jag blivit uttråkad, småler Marina. 

”Här måste jag även ligga steget före alla andra, stafettpinnen i min hand! Hur ska någon kunna inspireras av oss om vi inte är först ut? I framkant i nutid, men med stor förkärlek till traditioner där allting gjordes omsorgsfullt och från grunden.”

I småblommig klänning mot storblommig tapet sveper hon fram och ser ut som tryggheten personifierad när hon säger att hon lever väldigt mycket i nuet och att hon inte är en ängslig person. Hon är van att ha is i magen. Is, och magnifik egenproducerad mat!

”Vi säljer kött på Strömma, det kommer från min och Claes egen gård där vi bor. Claes är sjunde generationen lantbrukare och jägare sedan uppväxten. Vi tänker att för vår planets bästa bör vi alla äta kött i lagom mängder. Och närproducerat.

Frågar någon mig vad jag gör så svarar jag att jag driver gård. Bondgård? Mer i så fall en sund-gård tänker jag. Sund i bemärkelsen att allt vi gör här gör vi på riktigt. Utan andra tillsatser än idéer, bra råvaror och kärlek. Mitt motto? Lev ät & njut. 

När sensomrarna börjar övergå till höst lagar jag viltgryta och vi gör vi oss redo för vår stora Skördemarknad. Innan det är dags att krypa in i sina hus, då är det tid att samlas runt mat, musik & augusti-ljus! En modernare skördefest i klassiskt jordbrukslandskap med styrkan av skogen, ängarna och havet om granne.

FOTO: CAROLINE ANDERSSON

När jag reser i Halland åker jag till ställen som drivs med hjärta och hjärna. Solhaga Stenugnsbageri är alltid härligt att göra bull-besök på. Och jag gillar verkligen vad de gör på Lis Mejeri, där jag ständigt är med om något nytt. Mr Gelato gör den godaste glassen jag ätit och ofta längtar jag efter pizzan som Byaregården gör, vilka smaker!”

Marina ler finurligt som bara Marina kan göra och tillägger att hon är hungrig på livet!

”Mina döttrar, Emmy, Betty & Daisy, kommer förhoppningsvis gå ut i livet bärandes med sig en stark företagskultur och framåtanda. Om det möjligen är så att det viktigaste jag kan lära dem är att ingenting är omöjligt? Ja!”

  RINA RATELL