Jeanette & Kristian

”Det där med att ge upp är inte vår grej”

Sedan 1987 år drivs Öströö Fårfarm av Kristian och Jeanette Carlsson. Under tjugofem år på farmen har synen på lamm förändrats drastiskt. – När vi började kunde inte slakterierna sälja lamm. Ingen ville ha det. Idag betraktas det som gourmetkött, säger Jeanette Carlsson.

Om du bara får välja en sak – syssla med hantverk eller fåruppfödning?

– Oj, vad svårt! Jag är ju utbildad herrskräddare och väldigt pysslig överlag, jag syr ju till exempel våra fårskinn för försäljning. Så jag säger jag nog hantverket.

På tal om fårskinn – folks syn på just fårkött och fårskinn har varierat sedan ni startade 1987, eller hur?

– Det här med lammkött var inte hett på den tiden, om man säger så. Idag är lammkött ett gourmetkött som de flesta köttälskare trånar efter. Slakterierna kunde inte sälja för att affärerna inte ville ta in det. Den allmänna bilden var att ingen gillade lammkött. Men vi mötte konsumenter som vill ha lammkött, men som inte kunde få tag på det.

Jeanette och Kristian såg en lucka i marknaden, men då dök nya orosmoln upp. Inte nog med att det var motvind för lammet som maträtt. Skinnet, som fram till slutet av 80-talet inneburit bra ekonomi, var nu föremål för antipäls-kampanjer. 

– Fårskinnet hamnade under samma kategori som mink och räv. Nu skulle plötsligt ingen ha päls. Skillnaden är att fårpäls är en restprodukt och gör man som vi, tar vara på alla delar av djuret, är det vår skyldighet att även göra något av skinnet, både ekonomiskt och hållbarhetsmässigt. Jag tror det är därför fårskinnet har fått en revival.

Drömmen om att ha en fåruppfödning höll alltså på att gå i stöpet innan det ens började. Priset på kött och skinn gjorde att ekonomin kanske inte skulle gå ihop. Paret Carlsson stod i ett vägval – antingen satsade de eller var de tvungna att skapa nya drömmar. 

– Det där med att ge upp är inte riktigt vår grej. Luckan i marknaden som vi upptäckt fanns ju kvar, så vi gjorde det vi troddeƒ skulle bli bäst. Vi startade en gårdsförsäljning, en av de första i Halland faktiskt, vilket hade ju sina nackdelar. Mathalland var inte vad det är idag, det fanns inte så mycket expertis i början av 90-talet.

När de flyttade in på gården Öströö var det en charmig, men en totalt igenvuxen plats. Det hundra år gamla svinhuset blev en butik. Slakten var från början i Varberg och såldes på gården. Oron var stor för att det inte skulle komma folk dit.

– Men folk kom. I början bjöd vi på kaffe av ren lycka att de ville komma förbi. Men det kunde vi inte fortsätta med, så småningom blev det ett café.

Du lagade även mat till kunderna?

– Jo, men det kom ibland busslaster med folk, de behövde ju ha något att äta! 

Från början lagade Jeannette all mat själv, men snart fick de anställa personal i köket. I gårdsbutiken såldes hemmagjord myntagelé, marmelad, chutney, senap, marinader – varav mycket lagades med egenodlade råvaror. 

– Jag är ju väldigt matintresserad, och nu fick jag utlopp för det. Jag fick utveckla nya smaker och produkter, utan att någon styrde mig. Även nu när vi har jätteduktig kökspersonal går jag runt och rör i alla grytor.

Att farmen ligger bredvid en krog med Michelinstjärna är kanske inte helt fel?

– Nej, det är väldigt häftigt, Äng (restaurangen) är ett tydligt tecken på en levande landsbygd.

Sedan finns det en del jobbiga grejer med att ha en fårfarm förmodar jag?

– Det är väldigt komplext att driva jordbruk med slakteri, alkoholtillstånd för restaurangen, osv. Det är väldigt många myndigheter man ska ha kontakt med och rapportera till. Det är ju i grunden jättebra, men ibland sliter man sitt hår för att förutsättningarna hela tiden ändras och det är ens eget ansvar att hänga med. Vi vet flera som gett upp, men vi kör på. Som tur är är Kristian oerhört påläst och ofta har myndigheterna fått ge sig. 

Öströö tillhörde de institutioner som gick väldigt bra under coronakrisen, pandemin till trots. 

– Vi hade den utmaningen att hantera folk. Regeringen sa till svenska folket att ta sig ut i naturen, och det gjorde de verkligen. Här var fullständigt kaos, vi invaderades av folk. 

Öströö fårfarm har öppet året runt. Gäster kan handla i gårdsbutiken, under hösten, vintern eller kalla och regniga dagar kan man kura i den ombonade brännvinskällare från 1700-talet. Under våren och sommaren kan man njuta av fika och fågelsång i café fårhagen. Under julen arrangeras julmarknad. 

Det låter som att ni alltid har att göra. Vad gör ni för att spräcka bubblan?

– Januari till mars har vi lågsäsong, och det är vi glada för. Det är en tid för återhämtning, men också en möjlighet att skruva på recept till marmelader, chutneys och annat. Annars åker vi iväg på semester. Vi älskar att resa och uppleva natur på olika ställen. Nästa resa går till Namibia i vår.

Wow, det låter fantastiskt!

– Men måste också slå ett slag för Halland, Sveriges Toscana! Det är fantastisk med alla människor som är så intresserade av vad vi gör. Nej, nu måste jag gå ut och plocka paradisäpplen som jag ska lägga in!